Det är kaos i min hjärna. Hela min kropp skriker efter ledighet och en säng, detta kombinerat med emotionell musik i öronen och lite godsaker på ett bord bredvid. Jag hade kunnat spendera timmar på det viset.

When you fall down, just try again.
Westlife

Nu har jag nog lyckats klättra upp igen. I alla fall tillfälligt.
Vissa människor är guld värda. ♥
Jag har insett att det bara finns ett fåtal personer som får en på toppen humör och som man trivs med. Och nu mera vet jag var jag har olika personer, och det känns oerhört bra.

"Jag står hellre ensam, än har falska vänner."

Jag känner att det sakta börjar bli som för ungefär två och ett halvt år sedan. Jag har landat på ruta ett igen, ofrivilligt. Jag måste få stopp på detta nu, jag kommer inte orka en omgång till av detta elände. Jag vill att någon ska förstå mig, jag vill ha någon att dela allt med som vet hur det känns. Tyvärr har jag inte hittat någon sådan person. Detta är inget inlägg jag skriver för att jag tycker synd om mig själv eller för att jag vill att andra ska göra det. Tyvärr har det blivit dagens tolkning av allt som innebär nedlåtande texter. Gott folk, man behöver skriva av sig när det inte finns någon som man kan prata med, när det inte finns någon som förstår. Ingen tvingar någon att läsa. Jag tillåter er att sluta läsa precis när ni vill och här slutar jag skriva.

Hur kan känslor vara så otroligt starka? Hur kan fantastisk glädje nå en på en bråkdels sekund på grund av fina ord man får höra eller läsa, eller på grund av tankar på en person? För mig betyder ett fint sms, fina ord eller enbart fem minuter med den finaste så oerhört mycket. Det kan få mig lycklig på en dag där allt känns tungt och jobbigt. En dag utan att få vistas minst en minut med den finaste på jorden får mig att sakna honom. Kalla mig patetisk, toffel eller vilket ord ni nu väljer att använda. Men när ni hittar den partnern som ni älskar på riktigt, då kommer ni förstå min saknad och mina känslor. Man vill inte vara utan personen en enda sekund.
Tro mig när jag säger att det inte finns någonting som är underbarare än riktig kärlek.

The silence isn't so bad til I look at my hands and feel sad,
cause the spaces between my fingers is right where yours fit perfectly...

När det är tyst och mörkt runt omkring en, när man precis har lagt sig i sängen för att påbörja nattens sömn utan sin pojkvän, då blir saknaden så otroligt stor. Håller ni inte med? Det är i alla fall precis det som texten ovan förmedlar till mig.
Ni får ursäkta att det har blivit många kärleksinlägg den senaste tiden,
men det är just kärlek som fyller det mesta av känsloutrymmet i min kropp nu.
Hur underbart är det inte med en pojkvän?

I was searching for something I thought I would never find
Losing my mind
In and out of bad love, I thought I was born to lose
Then came you
I thought I knew what the real thing was
But nothing shakes me like your love does
I've been hypnotized
Now I realize

Every time I get lost in a temperamental mood
You still stay cool
Just when I think that this life's about to drive me insane
You take the reins
Every time I feel I'm drifting off course
You're my compass, you're my one true north
In a mixed up world
You make sense to me girl boy

Yeah, every road girl boy
Leads me to you
And baby, that's all I need to know 

Every road that I've been down in my life
Every time I feel I'm taking off
Every road that I've been down in my life
Every road girl boy, leads me to you
Yes it did, yes it did
Every road girl boy
Every road leads me to you


Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Min pojkvän är oslagbar.

Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.
Lars Winnerbäck

När man har en person som betyder otroligt mycket för en, en som man verkligen kan lita på och stormtrivs med. En person som gör att glädjen rusar runt i kroppen lika snabbt som vagnarna åker runt i en berg och dalbana, och man samtidigt får den där härligt kittlande känslan i magen, då är det ren lycka som pulserar ur hjärtat, lycka över att just man själv har lyckats hitta en sådan person, som är helt underbar, och som dessutom besvarar känslorna man uttrycker för denna vackra varelse. Man vill känna närheten, glädjen och kärleken från denna personen varje sekund på dygnet. Och när man är så där jättetrött och ögonen knappt orkar hålla sig öppna, då vill man ligga med sitt tunga huvud på personens bröst och somna till hans djupa andetag och trygga hjärtslag. Då mår man bra, så himla bra. Ja, hans, för den som får mina fingrar att uttrycka dessa ord, det är en kille. En kille som verkligen förgyller mina dagar. Han är så oerhört bra. Kan ni tänka er att ni hittar en kille, helt otippat, bara sådär från ingenstans när ni nyss har fått en känsla att ni aldrig komma hitta killen som är "the one", och att han sedan uppfyller alla de där punkterna på listan om hur ni vill att en kille ska vara för att vara bra för er? Det måste vara en underbar känsla, och vet ni vad? Jag har hittat den där killen, den killen som får mig att sväva på rosa moln och får mig att smälta likt en isglass i sommarens heta sol.
Ofattbart bra. Glädjerus. Lycka.

Det enda dåliga som då finns, är rädslan över att förlora sin skatt.