The silence isn't so bad til I look at my hands and feel sad,
cause the spaces between my fingers is right where yours fit perfectly...

När det är tyst och mörkt runt omkring en, när man precis har lagt sig i sängen för att påbörja nattens sömn utan sin pojkvän, då blir saknaden så otroligt stor. Håller ni inte med? Det är i alla fall precis det som texten ovan förmedlar till mig.
Ni får ursäkta att det har blivit många kärleksinlägg den senaste tiden,
men det är just kärlek som fyller det mesta av känsloutrymmet i min kropp nu.
Hur underbart är det inte med en pojkvän?